Italian Baroque Era Painter, 1615-1673 Italian painter, draughtsman, etcher, poet and actor. He was one of the most original artists and extravagant personalities of the 17th century. His most popular and influential works were his landscapes, the wild and mountainous beauty of which contrasted with the pastoral scenes of Claude Lorrain. Yet Rosa also painted macabre subjects, erudite philosophical allegories and grand historical themes; he was, moreover, the most significant satirical poet of the Italian 17th century, and there is a close relationship between his poetry and painting. His earliest biographers, Filippo Baldinucci and Giovanni Battista Passeri, both of whom knew him well, described at length his fiery temperament  Related Paintings of ROSA, Salvator :. | A Friar Tempted by Demons dy | View of the Gulf of Salerno | Portrait of a Man d | Warrior af | Harbour with Ruins af |
Related Artists:
Daniele Da Volterra
Italian Mannerist Painter and Sculptor, 1509-1566 Italian painter, stuccoist and sculptor. Much of the fascination of his career resides in the development of his style from provincial origins to a highly sophisticated manner, combining the most accomplished elements of the art of Michelangelo, Raphael and their Mannerist followers in a distinctive and highly original way. He provided an influential model for numerous later artists in Rome.
Thomas Fogarty
American 1873-1938
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.